Russkaya Tsvetnaya Bolonka (RTB)

Blogg

Vi firade Valborg i Danmark :)

Vi tog med oss 7 hundar och drog iväg på en 2-dagarsutsällning i Roskilde. Bodde på ett supertrevligt litet B&B i Såby där hundarna var lika välkomna som vi.

DSC_0873

Tänk att Bolonkafolk är så himla trevliga. Det spelar ingen roll vart man är, man blir alltid bemött med ett leende   

 


Intressant inlägg av Fredrik Steen

Kanske om jag hade kontrollbehov, eller någon typ av dragning mot pennalism…..

Jag började mitt besök på Nyhetsmorgon i morse med att berätta att jag INTE är imponerad av alla dessa hundägare som vill att sina hundar ska gå efter sin ägare. Det har ingenting med ledarskap att göra, och jag anser att en lycklig individ också är en individ som vill och vågar ta intiativ.

Sedan illustrerade jag lite provocerande, tillsammans med LillaNymo, hur det kan se ut när hon stjäl mat från mig.
Jag sa också att det kan vara väldigt opassande, äckligt, jobbigt, besvärligt, med en hund som stjäl min morgonmacka, men betonade också att detta inte alls har med att göra att LillaNymo vill “ta över ledarskapet”. Det har inte alls med det att göra.

Sedan detta med hunden som morrar vid sin matskål – Inte heller det har med någon typ av rangordning att göra.

Sedan öste mejlen med kritik in till TV4…… Och jag blev ordentligt upprörd och provocerad.

Ibland undrar jag om det inte är så att en del hundägare endast har hund pga att denne njuter av makten man kan ta över en hund, kontrollen man kan ha över en hund. Och att det är just detta som gör att dessa har hundar.

En bra och lycklig hund, det är en nyfiken hund. En hund som tar egna intiativ, som testar sig fram i livet. Precis som med mina barn skulle jag bli olycklig om mina hundar inte kände den tryggheten tillsammans med mig.
Det är absolut inga problem alls att ta bort allt vad gäller lycka och intiativ hos en individ, göra den passiv… inga problem alls. Men vad är imponerande med det?
Detta gör mig upprörd!

Om det står en skål godis hemma på borta då mina söner kommer hem från skolan, så skulle jag nästan bli besviken på barnen om de inte smakade lite (om de ville ha). De bor ju hemma i samma bostad som mig, och är precis lika mycket värda i familjen som jag själv är.
Men om jag sagt till mina söner – låt godiset vara, för vi får gäster ikväll – då skulle jag bli besviken om de trots allt tog godis utan att fråga.
Eftersom en skål med godis är en väldigt “retning” för barnen om jag inte är hemma, då skulle jag sannolikt hjälpa barnen att “lyckas” och inte ha godiset framme på bordet.

Har jag kontrollbehov, har en dragning åt pennalism, då skulle jag låta godisskålen stå framme, så att jag kan skälla på barnen då jag kommer hem.

Har detta med ledarskap att göra? Nä, knappast. Tvärtom!

“Det är bra att låta hundarna lära sig att alltid gå bakom mig som ägare. För då finns ingen risk att de hittar på något, och jag har full kontroll”

Det är ungefär lika dumt som att konsekvent skälla och fya på barnen så fort de springer….. jag menar, över en motorväg är det ju livsfarligt att springa.

Ren idioti, om du frågar mig, och det gör mig upprörd.

Jag anser att ledarskap är viktigt, och när jag säger – Ledarskap – vad tänker du då på?

För mig är ledarskap att min hund helst vill leka med mig, att min hund tycker jag är viktigast i världen, att då min hund blir rädd så gör min närvaro hunden trygg, att jag kan stötta och pusha hunden framåt i jobbiga situationer, samt att den vill kommunicera med mig då jag vill kommunicera.
Ledarskap har inget med att göra med exempelvis regler som – du får inte vara i soffan, inte vara i sängen, inte äta upp mat jag tappat på golvet, om hunden vaktar sin mat eller inte, om den går före eller efter mig ut genom en dörr, och så vidare….. Absolut ingenting, detta är saker jag lär hunden, inget annat.

Jag tror inte på rangordning, jag tror på ledarroller. I min familj bestämmer barnen över vissa saker, jag över andra. Så är det eftersom vi är jämlika.
Jag rör ALDRIG mina hundars mat, och försöker de ta min mat vid bordet – Då är jag tydlig med att det är min mat!
Precis som en hund, eller mina barn, får vara tydliga med att den mat de äter är deras.

“Man kan inte tolerera att hunden morrar vid matskålen, det måste man tala om för hunden att det är förbjudet”

Att hunden vaktar sin matskål, det kan vara besvärligt.Och den absolut bästa lösningen på detta är att säkerställa att hunden får äta ifred. Så är det!
Att en hund försvarar sin mat, det är inte konstigare än att du gör det.
Jag tycker det är respektlöst att inte se till att hunden får äta ifred. Sen finns det lösningar på det här problemet, men dessa lösningar handlar inte om “rangordning” eller annat, det handlar om förtroende. Inget annat!

Mina barn ska vara busiga, de ska vara framåt, de ska våga ta intiativ och beslut. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Men precis som med hundar så är min roll som ledare att uppmuntra deras egna intiativ, låta det bli fel och lära dem komma igen. Visst, som ledare sätter jag också gränser, och talar om då något är fel. Det gör mina barn mot mig i deras ledarroller också

(hämtat från Agria Bloggen Fredrik Steen)

http://blogg.agria.se/fredriksteen/2017/05/04/kanske-om-jag-hade-kontrollbehov-eller-nagon-typ-av-dragning-mot-pennalism/